Så kan det gå
Har efter en slitig dag varit och fikat med vänner, barn och ofödda. Att jag är tankspridd, tapig och förvirrad är ingen nyhet. Men på vägen till Jessica la jag ner en vattenflaska utan kork i min väska. I fikakön blev jag blöt, Det droppade ur min väska. Jag kollade i den och där i flöt bla. telefonen och kameran. Dom går aldrig att rädda, dom är fortfarade immiga. Skit, skit, skit. Jag måste ringa och höra om jag har en drulleförsäkring imorgon, annars ska jag skaffa en. Det var ju inte länge sedan André hittade hammaren som jag hade lagt i kylen(kommer inte ihåg vad mer jag hade gjort för tokigt den dan men nåt var det). Jag spårar ur mer och mer.
Telefonen bryr jag mig inte om speciellt mycket, André köpte en ny förra veckan så jag har tagit den som han hade vuxit ifrån, men KAMERAN! Jag använder den varje dag. Hur ska jag klara mig utan? Det kan jag inte. Ska vänta ett par dagar sedan måste jag fundera på vad jag ska ta mig till. Det här var inte bra.
du får låna nån av mig
du e snäll lillebror. jag håller tummarna för att den fungerar på fredagkväll, till dess hånger den på en spik i fönstret för att få mycket sol och värme.
