Tyst?

Känns taskigt att önska att ungen vore tyst någon gång men det kommer så många ord ur den lilla munnen att man inte hinner lyssna. Han har just somnat nu, först ville han ligga i stora sängen och prata. Han ville prata om dagis och sina kompisar så självklart ville jag lyssna. Det flyger så många tankar i huvudet med den busiga frisyren. Fantasin har inga gränser. Han har blivit så stor och har så vuxna tankar. Så många frågor om livet.
Det är sjukt hur fort tiden går.

Det är aldrig tyst i hans närhet, de få gånger han är tyst är det så fruktansvärt tyst.

Det är härligt att ta sig tid att bara lyssna och förhoppningsvis innebär det en sovmorgon imorgon.

Älskar min pratkvarn ♥


Kan inte fatta att det är samma människa

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0