Rockansmama

...att vara ensam. På kvällarna är jag ensam, nå så fruktansvärt ensam. När pojkarna snarkar här bredvid och jag har min dator som sällskap då känner jag mig inte stor på jorden.

Jag har nog själv svårt att ta in hur ensam jag är. Jag hinner aldrig träffa någon. Jag vet att mina vänner finns där men jag är dålig på att hitta på någonting, Jag är dålig på att be om hjälp och jag är dålig på att höra av mig. Jag saknar att se på film, jag saknar att surra, jag saknar att ha någon att lyssna på jag saknar någon att uppleva alla härliga saker som barnen gör och säger med. Jag saknar någon att dela livet med.


Fick en liten svacka ikväll då jag insåg att jag inte kommer att kunna flytta för att jag inte har ett eget entourage. Visst, allt kommer att bli bättre och jag har föräldrar som ställer upp dygnet runt, året runt och livet ut. Men jag vill inte behöva deras hjälp. Jag vill kunna göra allt själv och just nu känner jag mig ganska handlingsförlamad.