Rockansmama

Vi är kanske inte helt krya men vi har klarat oss igenom det värsta. Kroppen är trött, lungorna värker och mat har jag inte lyckats stoppa i mig ännu. Jag kan inte ens öppna kylskåpet. Coca-cola kommer jag att hålla upp med ett bra tag men jag är grymt sugen på apelsinfestis.

Det är prick en vecka sedan jag var på jobbet och jag har så dåligt samvete, vet inte varför. Jag vet ju att allt rullar på som vanligt utan mig, självklart har dom det mycket tråkigare men det känns knasigt att vara hemma från arbetet även fast man är sjuk(dödssjuk).

Den senaste veckan har jag mått sämre än efter kejsarsnittet(mådde iofs bra efter det) och efter den brustna blindtarmen(då mådde jag risigt!). Att må dåligt och vara vaken hela nätterna med sjuka pojken och sedan själv drabbas av kaskadkräkningar var 10nde eller 20nde minut, tuppa av på toan och på golvet, lära sig att man får ligga ner några sekunder extra om man hela tiden håller koll på skurhinken och gå eller krypa till toaletten samtidigt som man kräks. När kräkningarna lugnade ner sig kom febern och värken. Hade sån värk i alla leder att jag mestadels låg i badkaret. Till slut var jag så pigg att jag kunde ta mig till köket och knapra lite piller.

Hade tänkt åka och handla samma dag som vi blev dåliga, det blev självklart inte av. Vi är utan allt just nu. Att borsta tänderna med ByggareBobtandkräm i en kräkvecka känns inte kul. Det värsta är att vi inte har ett endaste ljus kvar. Lampor har oxå gått sönder och julgranen ser ynklig ut med sina fyra fungerande ljus. Måste handla! Inte idag, inte imorgon men kanske en annan dag.

På söndag börjar jag jobba igen, måndag är jag ledig och ingen julklapp är kirrad.

Det är konstigt att folk slutar läsa mig blogg när jag är sjuk.

Tack till mor min som har dumpat mat, frukt, tidningar och resorb i trappuppgången.