Rockansmama

Fy vilket slut dagen fick. Var så jävla arg på mig själv.

Det är ingen nyhet att jag är förvirrad, tankspridd och lost.

Efter timmar i lekparken((R hittade en ny kompis som lärde honom hur man gör när man röker för det hade hon testat) var vi hungriga. Kyl och frys och skafferi ekar tomma. Vi skulle handla mat.
Ungarna var hungriga som vargar så vi skulle bara till moröhallen för lite grillad kyckling och övriga produkter som behövdes. Lite småhandling.

Plockade i lite extra kontandet i min fula BÖRS. Plockade med oss lite pant och åkte iväg. Väl framme insåg jag att hela börsen var borta. Jag minns det inte men eftersom att den inte fanns någonstans förstod jag att jag hade lagt den på taket.
Körde fram och tillbaka 4 gånger och sen en gång till. Den fanns inte. Blev så jävla arg på mig själv. Hade minst 1000kr i kontanter, alla kort och visat och allt där. Plus minneskortet som Rocky har gjort åt mig så att jag ska komma ihåg alla mina grejer som alltid är borta. Alla grejer som jag alltid lägger på biltaket.

Ringde till pappan som hade ett visakort och en peng åt dom hungriga ungarna i bilen. Vi körde till Grill´n och handlar´n där vi handlade mat till middag och till imorgon. På vägen därifrån tappade jag bort bilnycklarna. Var tror ni att jag lagt dom - jo biltaket.

Jag var så arg på mig själv att jag grät mängder.



Väl hemma mötte jag mina fina föräldrar som var och letade. Dom hittade inte heller någonting

Hem och mata ungarna med parisare och hamburgare. Då ringde någon. En Oskar som var polis!
Han hade hela min börs som någon väldigt snäll hade lämnat in.
Han ringde kanske 1½ timme efter att jag hade tappat den dessutom.
Innan klockan 23 kunde jag hämta den.

Det var bara att packa in ungarna i bilen igen och åka till polisstationen. Fick namna och gata på den som lämnat in den. En Jonas Andersson på Stackgatan. Jag är evigt tacksam och alla pengar var kvar. Han hade hittat den på Torsgatan. Hur tackar man en så ärlig människa?

Åkte och köpte fyra nitlotter. Sedan ringde nästa konstiga samtal. En kvinna i varuträsk som hade problem med sin Samsungtelefon. Det finns två Hanna Fahlgren i denna stad, hon ringde fel. Önskade henne lycka till med telefonen iaf. Jag har faktiskt träffat den andra en gång, bara några månader sedan. Trodde att jag var ensam.

Efter det blev det en kväll i lekparken.

Jag tror att jag skulle behöva lite hjälp för att komma på rätt köl med min hjärna. Det är för mycket, en massa stress oro för Rocky och framtiden och tankar. Minnet har blivit bortkopplat. Min femååring brukar försöka hålla koll på mig när vi åker bil och brukar fråga om jag har med mig alla grejer och så ska det baske mig inte vara även om det är på skämtnivå.



Det här minneskortet har han gjort och mig och det förvaras i börsen. Till vänster är hur det ser ut när mitt minne försvinner och till höger är saker jag brukar glömma: Bilnyckeln, pengar och telefonen. Även ett monster.


De senaste två veckorna har jag lagt telefonen på huven och kört iväg för att senare bli hittad på en grästuva vid skogsvägen, lagt telefonen på en annans bil och kört därifrån och nu lagt börsen på taket och kört iväg.
Och det är bara den senaste tiden.

Jag har otur i kärlek och spel men tur i borttappade saker.