Förlossningen

Tänkte  skriva en liten(?) förlossningsberättelse. Jag har alltid tyckt att det varit spännande att läsa om andras förlossningar och gör det alltid med tårar i ögonen.

Jag kan ha fel om tid och rum men jag hade inte sovit på två och ett halvt dygn när jag blev inskriven.
Det är så här jag minns det. André har säkert en helt annan historia.

Jag började få ondare och ondare värkar på fredagen det var den 2 juli.
Det hela började med regelbundna värkar den 3 juli. Då hade Rocky redan sovit bora en natt för att jag hade haft så ont och mycket värkar.
Nätterna spenderade jag med Discovery och min värktimer.
på lördagkvällen ringde jag förlossningen och frågade vad vi skulle göra. Hon sa att jag skulle avvakta så länge jag kunde. På söndagsmorgonen vid 10 åkte vi in, jag hade aningar på att jag skulle bli hemskickad för jag insåg att det skulle bli värre. Fick sitta och mäta kurvan och bebisen mådde bra. Just  då var det 7 eller 8 minuter mellan värkarna. Jag var bara öppen 2 cm så vi åkte hem och väntade. Jag låg i soffan och vred på mig. Försökte bada men när värkarna kom fick jag panik för då kunde jag inte röra mig. På kvällen blev värkarna längre och längre, dom höll i sig i ca en och en halv minut men det var fortfarande 6 minuter mellan dom.
Jag smsade med Karro vars mamma är sjukskriven barnmorska på förlossningen. Hon sa att det viktiga är inte hur täta värkarna är utan hur starka och hur länge dom håller i sig. Så hon tyckte att vi skulle åka in så att jag kunde föda eller så att dom kunde ge mig nåt för att kunna sova(helt perfekt med personlig barnmorska). Vi åkte in vid tio. Jag hade då inte sovit sedan jag vaknade på fredagen vid 8 på morgonen så trött och slut var jag.

I bilen på parkeringen utanför förlossningen avtog det en liten stund. Men sen kom det tillbaks med full fart, jag hade så ont att jag grät. När vi kom in på förlossningen fick vi gå in i ett förlossningsrum och mäta värkarna. En barnmorska kom in och sa att jag skulle sitta med kurvan och nästa gång hon kom in skulle vi göra en plan.
Den där kurvan är hemsk närman har värkar. Man ser hur siffrorna bara ökar, ökar och ökar och man kan ingenting göra åt det.
Hon har skrivit i journalen: "Är verkligen taggad på att få föda normalt"
Hon kollade hur öppen jag var och var då öppen 4 cm och hade en buktande hinnblåsa. Hon tog i lite extra så att jag började blöda.
Hon kom in ett tag senare och sa de magiska orden:"Inatt ska du föda barn".
Jag fick en chock, jag trodde att jag skulle få sova.
Hon utsåg André till min slav som skulle få i mig vätska och energi för att orka.
Jag fick dock vänta ett tag för dom hade just då en förlossning på gång med komplikationer.
Under tiden duschade jag occh bytte om till sjukhuskläder som jag snabbt tog av mig för det var så fruktansvärt varmt. Jag hade istället bara trosor och bh.
Jag fick lustgas men vågade inte riktigt använda den i början men barnmorskan lärde mig hur jag skulle använda den och efter det blev vi bästa vänner.
Senare kom hon in satte en nål på min hand(som André fick hjälpa till att sätta dit)
Oxå tog hon hål på hinnan, klart fostervatten sipprade ut och magen blev plattare. Då var det söndag och klockan var då 01.00
Jag fick en energismoothie som jag började må illa av. När inte jag lustgasade så gjorde André det. 
Jag var så inne i lusgasen att jag trodde att jag var på party i boviken.
Sen så började jag spy av smärtorna och för mycket lustgas. Jag tror att jag hade en spypåse i handen när jag började spy. André tycker inte om spyor så jag skrek åt honom att larma. Sedan tror jag att han gick ut en sväng medans barnmorskorna städade efter mig. Jag kräktes i många kräkpåsar, det kommer jag ihåg. Jag krktes så att jag kissade på mig, det kommer jag oxå ihåg.
På grund av lusgasande tror jag att jag har borta någon timme.
Efter det fick jag en Epiduralblockad,då var tydligen klockan 03.30, det var väldigt bra. Det kliade i halva kroppen men värkarna avtog och jag kunde lugna ner mig. Jag var uppe och gick och dansade enligt barnmorskans önskemål. Bebisen hade fastnat i en kant så jag skulle röra mig så att huvudet åkte ner.
Klockan 04.05 fick jag börja prova på att krysta för att trycka huvudet förbi kanten.

Klockan 04.32 fick jag krystvärkar. Från journalen:"Börjar nu krysta riktigt bra. Byter position och provar sig fram. Krystar jättefint". Sanningen är att jag blev livrädd när krystvärkarna kom, jag trodde aldrig att det skulle kännas så mycket och inte med Epiduralen. Jag gjorde eller försökte göra som barnmorskan sa. Jag stod först lutad över ryggstödet på sängen för huvudet satt fast i en hinna och tyngdkraften skulle få göra sitt. Jag trodde inte att jag var en skrikare men mer än så har jag nog aldrig låtit. Jag skrek. Jag ber om ursäkt om någon boende i närheten vaknade av mina oljud. Sedan sa dom åt mig att jag skulle ligga på sidan. Jag låg och höll i mitt ben occh krystade och skrek. Före varje krystvärk fick jag andas lustgas, det jag inte visste då var att hon hade stängt av lustgasen så det var bara syrgas. Men det var nog lika bra. Bara att koncentrera sig på att ta tre djupa andetag när en värk startar var bra.
Till sist fick jag lägga mig på rygg med benen i fotstöd och krysta. Det var nog bra att jag aldrig kunde se André(jag var fullt koncentrerad på mitt) för han stod nog och smålog och fnissade för så gör han när han är nervös.
Smärtan eller känslan när  huvudet var på väg ut är obeskrivlig. Det känns så otäckt och sjukt att det inte är klokt. Jag är glad att jag var bedövad!
Jag trodde inte heller att jag skulle måsta krysta så många gånger innan han var ute. När barnmorskan sa att han hade mycket hår förstod jag att det snart skulle vara över. När hon senare hoppade upp i sängen för att kunna ta emot honom blev jag lättad. 
Då kände jag att jag sprack i en krystning, det kändes precis som när ett par nylonstrumpor går sönder bara ritch. Det var otäckt.Han hade fastnat med en axel på vägen ut. Dom bedövade mig direkt med någon spray eller nåt och sedan var han ute.

Där vid mina fötter låg det en liten bebis, jag såg när han åkte ut att han hade en pung. Han fick snabbt komma upp på mitt bröst och det finns ingen underbarare känsla. Klockan 05.20 kom han ut. En fin sak som vi tyckte hade svårt att andas men det tyckte inte barnmorskorna.
Klockan 05.27 kom moderkakan ut, hon sa åt mig att hosta sedan var den ute. 
Han åt mat direkt och då började dom laga mig. 5 yttre stygn fick jag, och barnmorskan sa att jag blev jättesnygg. Jag förstod inte vad dom menade när dom hela tiden sa att det var en stor pojke. Vi satt inne på förlossningssalen länge och bara hade det mysigt. jag kan fortfarande inte fatta att jag inte grät.

Klockan 7 började ett nytt gäng med barnmorskor. Då Maja, våran barnmorska gick hem kom hon och kramades. Hon är en underbar barnmorska, väldigt speciell men fruktansvärt bra.
Vid 9 fick vi flytta till ett eget rum. Två barnmorskor hjälpte mig upp så att jag kunde gå och kissa, när jag ställde mig upp rann det ut en flod av blod, jag höll på att halka i allt blod på golvet. En av dom följde med mig på toaletten och tittaded på mig med oro i blicken för det forsade verkligen blod men efter ett tag gav det med sig och jag kunde duscha.

Eftersom att han föddes på morgonen fick vi vänta en dag med att åka hem för man måste träffa läkaren först. Rocky och mormorn kom på besök och på kvällen åkte André och Rocky hem för att sova menn först kom dom förbi med lite grejer och datorn. Jag och lillebror hade en mysig kväll och natt med film och gos.
Vem kan sova efter en förlossninng? Man är ganska mycket uppe i varv.

Under BBtiden hade jag fruktansvärt ont i svanskotan och känner fortfarnde av den. Jag hade sprämngda blodkärl i hela ansiktet, massa konstiga blåmärken och träningsvärk. Occh självklart ont där man kan förstå att det gör ont.


Det blev mer text än vad jag hade trott. Jag vill inte avskräcka någon. Bara dela med mig av hur det kan gå till.

Har ett par kort men de flesta är för lättklädda för att visas men ett par finns iaf.


Det här var medans vi fortfarande hade roligt


Här var det inte lika kul.


Färsk.


Vinny


Här syr dom mig, men jag tror inte att det var de han ville ta kort på


Stora killen


Tunga killen


Med mössa


Pappan med sin bebis


Pigg? Nej Likblek? Ja


Stolt storebror

Kommentarer
Postat av: Heléne

Kul att läsa hur det var-vad han är lik sej fastän han är så "färsk" på bilderna:9

2010-07-17 @ 21:32:05
URL: http://optimalprimes.blogg.se/
Postat av: J

Jag kan inte föreställa mej hur ont det gör, inte ens med ord kan någon få mej att förstå, men det kanske är bra annars skulle man nog aldrig våga prova =)

2010-07-17 @ 22:22:27
URL: http://mittimellan.blogg.se/
Postat av: frida

spännande!:) ja gud känslan då man får se dom är ju helt obeskrivlig!!!:) gud va söt han är!!!:) andre ser stolt ut!!!

2010-07-18 @ 09:22:10
URL: http://shooooo.blogg.se/
Postat av: Tina

Så roligt att läsa!Vad duktig du var!!

2010-08-02 @ 20:32:08
Postat av: Camilla

känner igen mig lite i din förlossningsberättelse, om hur man hör när man spricker, skriker som fan osv :P fast jag hann aldrig få bedövning, födde på lustgas :(

hade du inte fött en gång innan också? lät som det här var första gången :)

mvh Camilla

2010-11-06 @ 12:22:16
URL: http://vartlillamirakel.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0