Rockansmama

Har hållit tempot uppe sedan ungarna åkte i lördags. Pratade med Rocky idag. Gick itu. Lyckades ändå få en fantastisk jul. Har fina arbetskamrater, familj, FÖRÄLDRAR, släkt och vänner.
Två dagars jobb, ett party och sen får jag hem mina killar!
Har äntligen slagit in och packat alla klappar, hoppas att annandan kommer snart!
Jag vet ju att barnen har det bra, det är bara jag som saknar dom så jäkla mycket!

Plåster en dryg månad. 12 timmar åt gången. Får göra allt utom att duscha på dagtid. Kan inte sätta fast det själv. Blir en pusselmånad. Hojta om du är i närheten någon morgon, det tar max 30 sekunder.

Bedövad? Ja
Men den djupa smärtan håller i sig.

Idag fick jag träffa samma karl som jobbade på iva då Rocky låg där. Då vi visste att någonting var fel och att det kunde vara en tumör. Han som höll oss sällskap och peppade i väntan på helikoptern till Umeå.
Fantastisk människa, nu ska han laga mig!

Fick idag en genomgång, blev ritad på och omplåstrad med ett bedövande plåster. Fick inte veta vad jag skulle vänta mig av det. Blev lite yr och ja...förvirrad.
Och bedövad, men har hela tiden haft den där smärtan som är djupare.
Sov som en stock, sen hämtade jag kidsen.

Skönt med hjälp. På fredag blir det återbesök och det där plåstret som gör ONT. Funkar inget plåster så blir nästa steg rotblockad med kortisonspruta.

Nöjd och redo att ta tag i två års smärta :)

Imorgon ska nervskadan behandlas. Ska tydligen kännas som att ha ett hett strykjärn på ryggen i 60 minuter.

Har försökt sova, går mindre bra.

En härlig helg är slut. Fantastiskt trevlig fredag, trött och flottig lördag och till sist en mysig söndag. Redo för tidiga dagar och en smärtsam onsdag.

Åkte till doktorn inställd på att komma därifrån med svar och nålstick.

Ingen väntetid. Träffade bästa läkaren på Moröbacke. Hon lyssnade på mina problem på mina lungor och mitt hjärta. Pulsen skenar iväg vid minsta ansträngning och jag har haft ganska många, långa stunder med riktigt ont i bröstet. Bihåleinflammation har jag det kunde hon konstatera. Jag frågade om riskerna med TWAR hon höll med om att det absolut kunde vara det. Beställde EKG och massa prover.

Fick en vass borste uppkörd i bihålorna och blev tömd på blod.

Blev halvnaken med ekgsugproppar över kroppen. Då rusade läkaren in och skrek: CRPet var jättehögt!!! Du får antibiotika och vi tar ett som även funkar mot TWAR.

Har sovit resten av dagen, är sjukt illamående. Pratade mig ur sjukskrivning. Ska knapra piller några veckor och kortisonspraya näsan. Och ta det lugnt.

Snart är jag frisk :)

Kvällsjobbvecka igen. Barnlös. Inte frisk , ALLS! Går på hostmedicin och värktabletter. Behöver värktabletter för att kunna sova. Lederna värker som tusan. Men det funkar att jobba så länge jag kan ligga som en död säl i soffan resten av dygnet.

Men jag lever, är halvnöjd och njuter av tystnaden.

Fan å hoppas att jag ska vakna frisk varenda dag. Febern kommer och går, svårt att andas och BIHÅLORNA!

Satsar på att göra November fantastisk och glömma att den här månaden spenderades under täcket.

Skulle ta mig till moröhallen för att införskaffa något ätbart. Tog mig inte dit.

Bilen gav upp, samtidigt som mamma lämnade jobbet.

Bilen startade,körde till macken.
Försökte fylla vatten men det rann rakt igenom.

Hittade en slang med sönderrostad slangklämma som pumpade ut vatten.

Men Statoil är en mack som har fika och mat från världens alla hörn men inga bilprylar!

Åkte med mor till Jula. Köpte slangklämmor.

Tillbax till bilen, låg under den och fick ihop slangen igen. Provstartade och inget vatten rann ut. Då känner man sig ju som en riktig superkvinna!

Körde och handlade överlevnadsmat.
Öppnade huven och endast lite vatten fanns kvar! Chansade och körde hem.

Tittade igen och ungefär samma mängd fanns kvar.

Får se imorgon hur det ser ut i dagsljus.

Kom hem arg och förtvivlad och kall.

Fick snabbt feber.

Ungarna kom hem, Vinnys öra varade och blödde. Ringde sjukvårdsupplysningen som sa ring öron imorgon.

Huvudet spränger, 38,7 grader med Alvedon i kroppen.

Killarna vägrar att sova pga övertrötthet och bråk. Jag orkar inte ta tag i nåt.
Vi alla tre sover i soffan i natt.

Snälla mormorn lånar ut bilen imorgon så att vi kan ta oss till doktorn och äta nåt annat än mackor och köttfärs.

Skitkväll! Det kan jag lova!

Är så less, inne i vecka fyra som förstörd. Konstant huvudvärk, hes, hosta, sömnlösa nätter på grund av hostan, låter som bubbelplast i lungorna och tungandat.

Trött som få.

Tur att jag har två goingar som förgyller min tid.

Rocky har läxor, lär sig massor. Har frågor om gymnasiet och tjejer.

Vinny snackar mer och mer och längre och längre meningar och går oftast att förstå. På dagis har dom oxå märkt skillnad så det är inte bara jag.

Idag när Rocky föll ur soffan sa han upprört: "Dotty tilla ut!" Jag frågade: ut från vad? "Toffan!" var svaret.

Dom är fina mina killar!

Så här går det när man bär en kartong pannkakor, snubblar och landar på en hög med drickor! Det är ok att skratta, det gjorde jag. Det är bara tån som inte mår bra.

Friskare. Imorgon blir det jobb så länge jag orkar, klarar jag det så står jag ut hela helgen. Är ändå ledig minst fyra dagar nästa vecka.

Kvällen består av mys med mina grabbar, oj så härligt att orka rå om dom!

Sen blir det ännu mer pyssel.

Och tack för all hjälp och bortskämning den här veckan!

Känns ju lite smått jävligt att besökarantalet fördubblas när man mår som värst :)

Hostar, spyr blod, sover, tittar på tv. Så ser mina dygn ut. Har allt jag behöver här i soffan och är glad att jag blev så här risig på den barnfria veckan.

Med maxdos cocillana, kaffe, värktabletter och celsius i kroppen har jag faktiskt lyckats tömma och fylla diskmaskinen. Framsteg! Men att stå upp är så mycket enklare för lungorna än att sitta. Ligga är omöjligt, då får jag ingen luft.

Lite pärlpyssel lyckades jag med igår, stillasittande hobbyer är bra men jag är för slut för att ens palla det.

Dagens uppdatering från soffan.

Sjukskriven.
Soffbunden.
Läsk/kaffediet.
Medicin.
Noll ansträngning.

Har hostat sönder lungorna. Orkar ta mig upp från soffan i Max 20 minuter sen måste jag ligga igen. Hostar så okontrollerat att det är hemskt. Känner att jag inte får tillräckligt med luft, varje andetag gör ont. Temperaturen stiger sakta under dagen. Kl 11 ska jag till doktorn. Fan å har inte tid eller råd att vara sjuk.

Har varit till en doktor som direkt skickade en remiss. Hon tyckte att det var onödigt med kronisk smärta. Jag ska få testa en ny och väldigt smärtsam metod som brukar ge bra resultat. Med hjälp av plåster(!) ska mina nervrötter förintas. Känseln får jag aldrig tillbax men jag kan bli smärtfri. Glad!

Ryggen behöver hjälp. Ska ringa doktorn imorrn, det här är ohållbart. Ständigt brännande smärta och totalt bortdomnad från just under skulderbladet och uppåt. Kan knappt röra vänster arm och är bortdomnad hela vägen ut i fingrarna, hela armen är iskall.

Tur att jag har piller som hjälper, annars hade jag inte klarat den här dagen. Fy fasiken!

Veckorna rullar på, lediga dagar är fantastiska och lediga kvällar är härliga.